Fem år sen sist

Ja det var fem år sedan jag senast lämnade Sveriges gränser med mina hästar. Då var det med min bästa häst Chamie RTG som jag hade stora framgångar med. Men efter att vi sålde henne så har det tagit tid att bygga upp nya hästar för dessa uppgifter. När de väl börjat bli klara för uppgiften så hade de tyvärr blivit sålda. 

Men nu var det dags igen och att kunna skriva att man har en ännu bättre häst känns både otroligt roligt men också väldigt skönt att kunna skriva. 
Det är nämligen Winterfell Soul aka Super-Sune som är 8 år efter Voyageur of Lulu (SF) – Click and cash som har fått göra sin första ”stora” resa ner till tyska Riesenbeck. 

Planerna tar fart

Planerna för denna resa började för några månader sedan när min vän Joel Torstenson ringde mig och frågade om jag kunde köra honom till den tävling då han saknade YKB (yrkeskompetensbevis), något dom i Danmark är väldigt hårda på att man behöver ha när man transporterar hästar. 
Jag kunde tänka mig att göra det men han föreslog även att jag kunde få ta med mig en häst ner till Tyskland. 

Rent spontant så lät det såklart som en väldigt rolig idé men när man börjar räkna på vad det kostar så kände jag att det blev ganska dyrt. 
När vi åkte så räknade jag med att kunna rida in lite pengar till resan men kände att min unga Sune inte riktigt var där ännu. Även om han på sista tiden har börjat visa att han faktiskt kan vara snabbare än vad jag själv har trott. 

Det är dags att komma iväg utomlands igen

Men efter några veckors betänkte tid så kände jag att det nog var bra i tiden både för mig själv och för hästens utveckling att komma iväg utomlands igen. Det är en dyr sport vi håller på med men någonstans måste man satsa för att kunna vinna. I detta fall var det kunskap, kontakter och även motivation. Mer om varför det är väldigt motiverande längre i inlägget. 

I alla fall, väl bestämt att jag skulle åka, så var det bara att börja förbereda inför resan med olika licenser och registreringar både för mig och hästen. Transportörstillstånd, kompetensbevis och hälsopapper. 
Sist jag åkte och tävlade utomlands så kostade ett hälsopapper 700 kronor. När veterinären gör ett hälsopapper så kollar de egentligen bara tempen på hästen, kollar chippet på, lyssnar på hjärtat och skriver lite papper. Numera kostar ett sådant papper 3 650 kronor så det har blivit så mycket dyrare kan man säga och denna kostnad är för en häst. Men det är även lite mer invecklat då det läggs in i ett system som kalas Traces. 

Resan startar

Resan påbörjade jag den 30/9 från Uppsala ner till Fulltofta i skåne. Där slog vi läger över natten på Joels nya gård som han hyr. På tisdagen så var det packning i Joels lastbil och lite annat fix inför att vi skulle köra ner till Tyskland. 

Fem hästar hängde med ner till Riesenbecks tävlingar.  Joel hade med sig tre hästar, hans flickvän Emelie hade med sig en häst och så Sune.

Sent på tisdagskvällen körde vi ner till tävlingarna i Riesenbeck som drivs av och arrangerades av legenden Ludger Beerbaum. 

Vi var framme under onsdagsförmiddagen, då vi möttes av lite lätt regn men av en helt fantastisk anläggning. Det finns 400 fasta boxar som var väldigt rymliga, flera utomhusbanor, tävlingsridhus på 80×40 och en framhoppning på 60×30. 

Det märktes att Sune tyckte att resan varit lite jobbig. Enkel resa från Uppsala till Tyskland var ändå ca 140 mil men han fick komma in i sin box och vila innan en joggingtur och sedan veterinärbesiktning på kvällen. 

Klass 2 – 145-cm hoppning

På fredagen var det dags för klass nummer 2. Denna gång var det 145-cm hoppning för Sune. Det var samma korta tid inför denna klass då det var sju minuters bangång. Vi hann att kolla på ett gäng ekipage innan de var dags att göra oss i ordning. 
Bland de ekipagen som var med i samma klass så var det både OS, VM, EM och Global Championstour-ryttare som hoppade. Allting såg lekande lätt ut och hästarna dom är j*vligt fina, det kan man milt sagt säga. 

I denna klass bjöd Sune på mycket fin hoppning men vi fick tyvärr ett nedslag men jag var supernöjd och känslan över hur han hoppade var fantastisk.

Klass 3 – Finalen i medium tour 140 cm

På lördagen var det dags för sista klassen nämligen finalen i medium tour 140 cm. Även i denna klass bjöd Sune på supersprång. Tyvärr så rev jag, med fin fot, sista hindret i omhoppningen. Hinderstödet slogs omkull så att bommen föll, vilket gav oss 4 fel. 

Förutom bangångstiden som var i kortaste laget så var banorna fantastiskt bra, tekniskt men schysst byggt. 

Dom var väldigt ambitiösa och bytte ut hinder och flyttade runt hindarna för att man skulle få nya banor och en annan känsla. De jobbade mycket med färger på bommarna, blommor med mera. I Sverige så vänder banbyggarna egentligen bara på banan, inget fel på det då det sparar mycket tid men det är kul när inte någon bana är den andra lik. Det hade varit kul om Sverige kunnat ta efter där.