Så blev det äntligen dags för Gothenburg Horse Show! Det var alltså sju år sedan jag red i Scandinavium, då med Chamie där vi hoppade de internationella Young Rider-klasserna och hade en kanonhelg.
Tidig start och ankomst till Göteborg
Men nu var det dags igen, denna gång i de nationella klasserna där jag och Sune hade kvalat in till finalen av ATG Riders League. Det blev en väldigt tidig tisdagmorgon då vi behövde vara framme i Göteborg redan vid 11-tiden. Innan dess skulle vi hinna både fodra och släppa ut hästarna hemma.
Väl på plats i Göteborg, närmare bestämt Valhalla IP där de nationella hästarna stod uppstallade, blev det en stunds kö innan vi fick komma in på stallområdet. Där var Länsstyrelsen och gjorde en “rassia” och kollade att alla tillstånd för hästtransport fanns i ordning. Allt var som det skulle, så det gick snabbt.
Vi lastade ur och Sune fick lite käk medan vi packade upp i stallet. Sen var det dags för en promenad bort till Scandinavium och besiktningen, vilket gick bra. Tillbaka i stallet sadlade vi och gick tillbaka till arenan för att jogga honom lite och känna på banan.
Första rundan, finalen i ATG Riders League
Vi gjorde ett lättare pass, mest för att känna in arenan. Klockan sprang iväg och det var dags att checka in på hotellet, byta om för middag och sen en tidig kväll inför morgondagen.
Vi var “uppe med tuppen” även på onsdagen för att fodra och rida ett trimpass inne på arenan innan start vid kl. 13.
Det var tjugo ekipage som kvalat in till finalen, att få rida ATG Riders League 150 cm. Banan var ganska stor och teknisk med 12 hinder och 15 språng, det största Sune gjort hittills.
Han går in och gör en kanonrunda, men tyvärr blev det ett nedslag. Eftersom jag dessutom var lite sen över startlinjen fick vi ett tidsfel, vilket gav totalt 5 fel. Det var bara 1 av 20 som hoppade felfritt, så med våra 5 fel lyckades vi ändå ta oss in i topp 10 och kvala till winning round, omhoppningen, på torsdagskvällen.
Winning round och avslut i Göteborg
På kvällen kollade vi på en clinic med William Greve och åt middag innan det blev en ganska tidig kväll igen.
Torsdagen började som vanligt med morgontrim inför kvällens final. Vi hade startnummer 1 och målet var att försöka klättra upp mot topp 4. Vi är inte de snabbaste, men hoppades på en jämn och bra runda.
Tyvärr blev det ett nedslag i slutet av banan, vilket resulterade i en 9:e plats.
Jag är så nöjd med hans prestation den här veckan. Sune slutar aldrig att förvåna. Efter det var det bara att packa ihop och rulla hemåt till Uppsala igen.
Hemma igen och nya hästar i stallet
Hemma fick Sune några dagars ledigt, medan de andra hästarna fick jobba på ordentligt. De börjar också komma igång med hoppningen och om några veckor är det dags för dem att komma ut och tävla.
Vi har även fått in två nya hästar i stallet, en 4-åring och en 3-åring som ska vara här en kortare period på tillridning.
Nästa stopp, Herning i Danmark
När Sune fått vila några dagar var det dags att ladda om för nästa äventyr, denna gång Herning i Danmark.
Jag samåkte med min vän Joel Torstenson. Vi åkte från Västerås vid 18-tiden på tisdagen och körde ner till Göteborg där vi tog färjan över till Danmark. På onsdagsmorgonen var vi framme.
Detta var en internationell tävling, och även här var det sju år sedan jag tävlade sist. Den här gången skulle jag och Sune hoppa betydligt större klasser. Jag hade bara med mig Sune, medan Joel hade tre hästar med sig.
Tidigare har Sune gått internationellt i Riesenbeck i Tyskland och Oslo i Norge på 2-stjärnig nivå. Nu var det dags att växla upp till 3-stjärnigt.
För att förklara så är 5-stjärnigt det största man kan tävla, till exempel världscupen. 2-stjärnigt är snäppet över nationell nivå, så 3-stjärnigt ligger mitt emellan.
Internationell debut på 3-stjärnig nivå
Vi startade helgen med att hoppa 145 cm. Vi var felfria i grundomgången men ett missförstånd i omhoppningen gjorde att en bom föll. Förutom den missen var jag väldigt nöjd med rundan.
Dag två var det dags för 150 cm, och den klassen var även en del av Longines Ranking. Det är i dessa klasser som världseliten samlar rankingpoäng för att kunna klättra på världsrankingen. Utöver de eftertraktade poängen är det såklart också extra mycket prispengar. Det här var helt klart det största jag har hoppat genom åren, både stort och tekniskt.
Sune gjorde en kanonrunda, men tyvärr blev det lite mjölksyra för både häst och ryttare och tre bommar föll på den avslutande delen av banan. Men jag är så nöjd. Som en ny bekant sa till mig, part of the process.
I de här klasserna finns både ekipage som hoppar världscupen på 160 cm och proffs som är där för att utbilda sina blivande Grand Prix-hästar. Med det sagt tror jag ni förstår nivån och svårigheten på tävlingen.
Avslutning i Herning och blick framåt
Planen var egentligen att kvala in till den stora 150 Grand Prix som gick dagen efter. Jag kvalade inte in, men det gjorde faktiskt inget. Helt ärligt kände jag att vi inte riktigt var redo för att gå in i en så stor klass på en så liten arena.
Istället valde jag att dagen efter gå ner i höjd och hoppa en 135 cm för att få en bra känsla igen. Det blev en felfri runda och dessutom en liten placering.
Nu väntar en liten hoppvila för Sune på två veckor innan det är dags att komma igång inför utomhussäsongen. Planen är att han ska göra sin första utomhustävling för säsongen på Sundbyholm vecka 16.
Lite annat som hänt
Vad har hänt mer de här veckorna då?
Lite middagar med vänner, Tess som vi haft till försäljning är såld och har flyttat till sin nya ryttare. Vi har hunnit med lite öppen bana och även träning för Rolf-Göran Bengtsson.
Eftersom Sune haft lite hoppvila fick jag låna en av Tovas hästar, 7-åriga Gennie, som jag tog med och hoppade för Rolf. Det blev en riktig genomkörare för både mig och hästen. Jag har bara ridit henne ett fåtal gånger tidigare, så vi lärde känna varandra ordentligt under den 1,5 timmen.
Nu väntar en weekend i Paris, men mer om den upplevelsen i nästa blogg.
Våren har faktiskt redan hittat hit så här tidigt i mars, vilket också betyder att det är dags att kolla masken!
Hälsningar,
Hugo